Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).  Related Paintings of carl gustav pilo :. | TheState Lottery Office (nn4) | Prince | The sentimental folk song | Landschaft mit Hirten | Sphinx Headdress for a Masked Ball |
Related Artists:
Valentine Cameron Prinsep Prints
Indian-born British Pre-Raphaelite Painter, 1838-1904 Henry Prinsep was an intimate friend of G. F. Watts, under whom his son first studied. Val Prinsep also worked in Paris in the atelier Gleyre; and 'Taffy' in his friend George du Maurier's novel Trilby, is said to have been sketched from him. He was an intimate friend of John Everett Millais and of Burne-Jones, with whom he travelled in Italy. He had a share with Rossetti and others in the decoration of the hall of the Oxford Union. Prinsep first exhibited at the Royal Academy in 1862 with his Bianca Capella, his first picture, which attracted marked notice, being a portrait (1866) of General Gordon in Chinese costume. Princep lent the costume to Millais who used it in his own painting Esther. The best of his later exhibits were A Versailles, The Emperor Theophilus chooses his Wife, The Broken Idol and The Goose Girl. He was elected A.R.A. in 1879 and R.A. in 1894. In 1877 he went to India and painted a huge picture of the Delhi Durbar, exhibited in 1880, and afterwards hung at Buckingham Palace.
CANTARINI, Simone
Italian painter, Bolognese school (b. 1612, Pesaro, d. 1648, Pesaro) Simone Cantarini (also known as Simone da Pesaro; 12 April 1612 - 1648) was an Italian painter and etcher of the Bolognese School of painting. Cantarini was born in Oropezza near Pesaro, then part of the Papal States. Initially he was a pupil of the Venetian Claudio Ridolfi and Pesarese Giovanni Giacomo Pandolfi, and then, for about 4 years (1635-1639), of Guido Reni. He soon fought with his mentor, and did not return to Bologna till after Reni had died (1642). His pictures are generally derivative. Some of his works have been mistaken for examples of Reni. Among his principal paintings are St. Anthony, at Cagli; the Magdalene, at Pesaro; the Transfiguration in the Brera Gallery, Milan; the Portrait of Guido, in the Bologna gallery; and St. Romuald, in the Casa Paolucci. His most celebrated etching is Jupiter, Neptune and Pluto, honoring the heraldic arms of Cardinal Borghese.
Arturo Ferrari
(Milan, 1861 - 1932) was an Italian painter. Initiated into artistic studies by his father Cesare, an associate of Luigi Scrosati, and the painter Mose Bianchi from Lodi, Arturo Ferrari completed his training at the Brera Academy under the guidance of Giuseppe Bertini from 1877 to 1884 while working in the studio of Gerolamo Induno at the same time. He made his debut at the Esposizione di Belle Arti di Brera in 1879 with a view of the interior of Milan Cathedral, thus inaugurating the repertoire of Milanese perspective views that was to be a constant feature of his vast production of oil paintings and watercolours. He soon became the guiding spirit of a poetic and sentimental evocation of "Old Milan" during the phase of transition to the 20th century, when the face of the city changed radically through wholesale rebuilding. A regular participant in all the major exhibitions until 1932, the year of his death, he was the recipient of numerous marks of official recognition and enjoyed considerable success with the public as well as the esteem of conservative critics.